November2001| Redaktionen
Terrorattacken i USA och allt som har hänt därefter har skakat oss alla och drabbat många. En stor grupp som har hamnat i en svår situation är flera miljoner människor som kommer från den muslimska delen av världen och bor i Europa och Nordamerika. Alla dessa människor är inte troende muslimer, men i ett sådant läge sitter de troende och sekulariserade i samma båt.
Direkt efter attacken i USA spred sig en antimuslimsk och antiarabisk våg i väst. Här i Sverige blev en iransk taxiförare i Göteborg misshandlad för att han såg arabisk ut och en palestinier i Stockholm fick sin kiosk förstörd.
Svenska politiker och opinionsbildare har hittills visat en hygglig vaksamhet. Ledande politiker fördömde angreppen mot muslimer och regeringens representant besökte södra Stockholms moské, vilket var en viktig symbolisk handling. Göran Tunhammar, vd för Svensk Näringsliv, fördömde angreppen på företagare med muslimsk bakgrund (se översättning av hans artikel på sidan 5). Dessa insatser bidrog till att stämningen snabbt blev lugnare.
Det är politiskt korrekt att tala om invandrare som resurs. Det hade varit bra om synen på invandrare som resurs hade fått en konkret innebörd under dessa skakande veckor. En och annan imam och religiös ledare fick vara med i tv, vilket var mycket bra. I de åtskilliga expertpaneler och frukostsoffor som arrangerades lyste dock hundratals forskare, debattörer och analytiker från Mellanöstern med sin frånvaro. Sverige har tack vare invandring fått ett stort mänskligt kapital som kan förmedla mycket av stämningen och känslorna som kokar under ytan i Mellanöstern. Det borde man ta till vara bättre.
Det är långt ifrån självklart att nya händelser i den pågående konflikten inte skapar någon ny våg av muslimskräck. Jakten på terrorister kan mycket lätt förvandlas till misstänksamhet mot folk som har arabiskt utseende. Härom veckan fick tre personer med arabiskt ursprung kliva av flygplanet för att de enligt flygbolaget hade agerat ”nervöst och skapat ”oro” bland andra passagerare.
Även om man blir upprörd över den typen av händelse är det viktigt att ha rätt perspektivi samanhanget. En jämförelse mellan Sverige och Danmark visar hur illa det kan gå om ledande politiker och medier inte tar sitt ansvar. Sverige och Danmark går uppenbarligen i motsatt riktning när det gäller synen på invandrare. Händelseutveckling sedan den 11 september har påskyndat processen.
På andra sidan Öresund är invandrarfientlighet ett dominerande inslag i inrikespolitiken. Till och med etablerade partier som Venstre och Socialdemokrater har anammat åsikter som i Sverige skulle uppfattas som oacceptabla. Efter terrorattacken i USA har läget förvärrats och danska muslimer har av flera håll utpekats som en säkerhetsrisk.
I Sverige har stämningen tvärtom förbättrats under de senaste åren. Vi har många kontakter både med offentliga sektorn och stora företag. Vad vi kan se är att intresset tilltar för invandrargruppen som kund, som medarbetare och som medborgare. Nu talar många till och med om att återigen öppna arbetsmarknaden för invandring.
Efter attacken i USA tyder det mesta på att ledande svenskar har blivit ännu mer beslutsamma att förhindra nya klyftor mellan det gamla och det nya Sverige. Den snabba reaktionen på muslimskräcken efter den 11 september måste ses i det perspektivet. Vi som har valt att imigrera till Sverige har all anledning att stödja dessa krafter. Vi måste se till att den svenska öppenheten bli mer framgångsrik än den danska främlingsfientligheten. Detta inte minst för våra egna barns skull.
